Nu börjar vi blir riktigt oroliga för så här länge har det aldrig gått utan att någon kontaktat oss när Ericsson försvunnit. Både jag och pappa tyckte oss höra ett gnyende ljud vid Nackamasterna en stund efter att Ericsson försvann. Om det var från henne eller rent av inbillning vet jag inte, vi hörde i alla fall samma sak, vid samma tidpunkt. Jag är rädd för att hon har blivit ormbiten - en 12-år gammal hund fixar kanske inte det, speciellt hon som aldrig är still. Vi har i alla fall mobiliserat våra vänner och försäkrat oss om att de tar hand om henne ifall någon (polisen) skulle ringa och berätta att hon är återfunnen.
Vi åker ju till Göteborg imorgon och pappa är hemma med Melvin. Bor gör vi hos Magne, Paula och Jonas. Resan blir självklart inte detsamma nu när Ericsson är borta men vi väljer att åka ändå eftersom vi har så många vänner som hjälper oss med allt kring henne.
Ps. Idag är det tre veckor sedan jag drack en öl eller alkohol över huvud taget. Bestämde mig för detta efter att jag drabbades av mitt anfall och hamnade på sjukhus. Har även skärpt till mig ordentligt vad gäller kosten. Tycker nog att man ser resultat redan nu och snart är det dags att dra åt skärpet till hålet intill. Om man inte ser så mycket på mitt "fläsk" så kan jag garantera att hälsan påverkats positivt. Jag behöver t.ex inte ta lika mycket insulin nu som tidigare - bara en sådan sak kan resultera i en viktnedgång.
1 kommentar:
Men Ericsson...hon är ju totalt galen. Era stackare, ni måste vara sjukt oroliga. Hoppas hoppas hoppas att hon kommer fram snart. Vi ses på ssbk idag. Kramar från Martina
Skicka en kommentar