Sammanslagen möhippa & svensexa

Dagens agilitykurs med Per Heinrud visade sig skulle bli något helt annat. Vi var rätt sena och jag blev ganska nervös - pinsamt att komma 30 min för sent till en kurs. Nu var vi trots detta tvingade att svänga in på MC för att köpa lite käk, min diabetes kräver det ibland. Jag valde att spara mitt käk tills vi kom fram eftersom jag ändå äter upp det på fem minuter. Det var jag som körde om ni undrar.

Väl framme blev jag förvånad över att det var så himla mycket folk där. Dessutom var Åsa ovanligt finklädd för att delta på en agilitykurs. Nåja, läkarbarn tänkte jag - vad kan man räkna med! *blink*

Än värre blev det när Berith kom ut bärandes på ett bord fullt med godsaker. En efter en klev det ut välkända ansikten och vissa har aldrig ens stått på en agilitybana. Hm, jag kramade om min hamburgerpåse från MC och ställde mig bakom ett träd och begrundade det hela. VART FAN VAR PER!? Till slut fattade även jag vad som var i görningen!! Kort därefter rök mitt käk och jag stod där med en kall öl och ett glas skumpa! Skål då för fan..........nu fattade jag att vi blivit grundlurade! Vår goda vän Åsa Nyberg hade planerat en kombinerad möhippa och svensexa - niiiiice! Skål igen - ölen var god i värmen och skumpan briljant. Maten smakade underbart - men jag undrade vart tusan min burgare tog vägen. Nåja, nu glömmer vi den, Micke drog iväg den i soptunnan efter ett tag........Fan Micke!

Denna underbara dag/kväll började med att jag och Madde fick välja ut ett varsitt agilityekipage som skulle köra en rundbana - parallellt. Jag valde Micke och Nova, Madde valde Ola och Kiwi! Varje fel mitt ekipage drog på sig resulterade i att jag fick dricka en shot - samma för Madde. För mig blev det tre, ingen för Madde. Men jag spottar inte i glaset och ångar att jag inte valde att Micke körde Ericsson istället. Både Ola och Micke imponerade på oss då de visade oanade talanger i agility. Nu visade det sig att ett gäng faktiskt skulle ha kurs, på riktigt så vi fick dra vidare. Vi hoppade in i bilen och ett frågeformulär plockades fram, även god öl. Jag svarade så gott jag kunde på frågorna som handlade om mitt och Maddes förhållande. Det pinsamma var att jag inte kom på något att säga om vad jag tyckte var bäst med Madde. Tolka det som ni vill! Jag älskar denne för tusan, annars skulle vi inte gifta oss - right!! ;)

Efter lite bilåkande hamnade vi strax utanför Väsby eller var det Vallentuna!? Nåja, en gokartbana dök upp och en hinderbana för 4-hjulingar. Men gud vad kul alltså.........här skulle gasas på. Jag visste alltså vad som väntade. Resultatet minns jag inte men vi hade skitkul!! Slitna hjälmar och oljiga overaller - kan inte bli bättre. Lukt!!!

Efter detta styrde vi mot Åsas föräldrar där grillat vildsvin och annat smått och gott väntade. Maten smakade förträffligt. Vi fick fina och fyndiga presenter och Åsa läste upp trevliga texter. Efter ett tag dök Lena R, Danna J och Marlene J upp - kul! Eftersom både jag och Madde fick sätta på oss två likadana t-shirts vid Apollogruppens klubbstuga, där kursen var menad att hållas, blev vi lite misstänksamma. Hm, skulle de kasta i oss i poolen!? Vi tittade på varandra och slängde oss tillsammans i poolen. Där fick de!!!

Sedan blev det bråttom........upp och torka sig, byt om, nu väntade något annat. Stolar hade placerat i en halvmåne........vi satte oss. Turkiskt musik började flöda ur högtalarna. Aha.......kan det vara...................? Jo.........en vacker tjej dök upp...............och började dansa magdans..fan vad duktig hon var. Efter ett tag tog hon upp Madde på golvet och även hon fick svinga sina lurviga. Hon var duktig......säger vi ;).......åh nej...jag visste vad som väntade. Och mycket riktigt - till slut sträckte magkvinnan ut sin hand mot mig. Vad gör man, bara att kliva upp och röra på höfterna. Till slut var nästan alla uppe och vi fick en kurs i hur det hela går till. Detta var hur kul som helst.

Vilken dag........ett stort tack till alla inblandade.........speciellt till Åsa Nyberg och hennes far och mor. Detta är en dag vi aldrig kommer glömma!

TACK!

Gotland här kommer vi!

Äntligen! I morgon åker vi till Gotland och blir kvar där ca tre veckor. Under den tiden kommer bloggen endast sporadiskt att uppdateras. Vid tiden kring midsommar är det agilitytävlingar som hägrar. Nu har jag fått tillbaka sugen för agilityn igen och det känns som att det är samma för Kiwi. Hon gick ovanligt bra i helgen i Södertälje, speciellt i agilityklassen på söndagen. Så fort har hon inte gått på år och dar känns det som.

Det är en hel del som hänt och som jag inte skrivit om i bloggen. Uppdatering vad gäller dessa händelser kommer ske successivt under kvällen.

Tävling lördag Södertälje

För andra året i rad var det strålande väder när Södertälje BK arrangerade agilitytävlingar. Vi hade den stora lyckan att få dela tält med Tanja så hundarna fick skugga. Melvin fick bada i en pool som Tanja tagit med sig, något som verkligen uppskattades. Tack för "husrummet!". Innan jag kommenterar mina och Kiwis lopp vill jag sända ett stort grattis till Tanja och Ida som gjorde ett mycket snyggt lopp idag i hoppklassen. Ni går från klarhet till klarhet och kanske, kanske plockar ni cert snart. Lycka till i fortsättningen.

För oss resulterade dagen i två disk men jag är ändå nöjd. Det kanske låter lite konstigt hur man kan vara nöjd med två diskningar. Anledningen till att jag trots detta är nöjd beror på att jag äntligen fått insikt i våra problem. Vi kommer uppleva en renässans på agilitybanan inom kort - det är jag helt säker på. Idag var Kiwi en helt annan hund både före, under och efter loppet.; detsamma gäller husse. Även om det inte synten under loppet att Kiwi gick snabbare och var gladare så kände jag inom mig att så var fallet. Hur som helst, jag hade en helt annan känsla i kroppen idag - en känsla som jag ej upplevt på länge. Jag fokuserade mer på banvandringen idag, detta bidrog till att jag slapp stå vid sidan av banan när de andra körde för att se hur banan gick. Istället fokuserade jag på Kiwi, det var bara hon och jag. Eftersom det var varmt kylde jag henne med vattenslangen som fanns, vi höll oss i skuggen och jag lekte och peppade upp henne. Kiwi var glad idag - pigg trots värmen - min gamla hund var tillbaka.

Loppet gick väl inte så bra om man ska se till resultatet men det kändes bra på banan. Jag hade kul igen och jag tror Kiwi hade roligare än på länge. Trots att det blev en hel del fel sket jag i det, nu skulle vi bara ha kul. Jag avslutade med att låta Kiwi ta balansen, runda tunneln och slalom samt några hopphinder ut. Det fanns inga negativa tankar i min skalle när vi gått i mål trots diskningen och det kändes skönt. Inför hoppklassen var jag noga med att dricka och kyla mig med en "trasa" som vi köpte på Gagnef-Floda tävlingen.

Hoppklassens bana var jättebra. En relativt enkel bana med mycket flyt i. Jag såg verkligen fram emot att köra detta lopp. Det blev även disk här men Kiwi kändes piggare än på länge och jag tror att hon sprang på rätt bra. Nu är det lite svårt för mig att avgöra då man inte riktigt känner av farten när man själv kör. Slalom strulade en del idag och då menar jag ingångarna. Jag valde i hoppklassen att låta Kiwi själv hitta ingången och inte vara där och peta. Det är något jag kommer fortsätta med. Jag ska låta Kiwi jobba självständigt och inte vara i vägen och peta så jävla mycket då jag tror hon blir låg av det. Nu måste jag börja lita på henne igen. Starterna är nog viktigare än jag tidigare trott.

Jag ska försöka undvika att släppa iväg Kiwi förrän jag ser att det rycker i hennes kropp. Ofta är Kiwi väldigt låg i starten och springer knappt på men nu är det slut med det. Jag ska heller inte ge henne så många "onödiga" kommandon utan endast göra detta när det verkligen behövs. Hon följer ändå min kropp mest. Det känns som att hon går ner sig de gånger jag "skriker" för mycket och ger en massa kommandon - säkert ofta onödiga.

Kanske stod det någon vid sidan av banan som såg loppet och som även sett våra tidigare lopp under året. Ni får gärna kommentera detta inlägg och skriva om ni märkte av någon skillnad på Kiwi.

The End!

Studenter rasade i backen när flak välte

Nu har det hänt igen, ett studenflak har vält. Är det inte hög tid att förbjuda ungdomar att färdas på lastbilsflak och liknande? Det är inte första gången det händer en olycka, frågan är bara hur allvarlig olycka som krävs för att det ska förbjudas. Det är väl inte lagligt att färdas på detta sätt annars, vad skulle det vara för skillnad när 20 ungdomar står på flaket? Borde det inte vara ännu hårdare då?

Idag har vi vallat igen på Lidingö i Klockhagen

I strålande solsken styrde vi mot Lidingö och Klockhagen där Lotta och fåren väntade. Madde och Luma tränade med djuren i fållan medan jag och Kiwi tog med oss några djur längre upp i hagen. Som så ofta när vi tränar vallning blir det gärna för långa pass. Nu pallar Kiwi mer än tidigare men efter ett tag är det som att hjärnan kokar över och det blir någon rusning. Det som jag är mest nöjd med efter dagens träningspass är att Kiwi var så himla duktig vid försningen. Hon tog lätt djuren förbi mig och fortsatta fösa en bra bit. Det gick lugnt och stilla och hon höll en rak linje. Dessutom svarade hon bra på mina kommandon - höger, vänster.

Idag ville jag prova att låta henne jobba utan att jag la henne alltför ofta. Så länge hon har rätt attityd tycker jag hon kan få göra det - med risk att det slår slint om man låter henne fösa för länge. Vid drivningen ser hon jättefin ut och börjar helt klart sakta ner på mitt "saktakommando". Visserligen får jag upprepa ligg både en och två gånger men det är inte värre än för någon annan tycker jag. Jag skickade henne även på några korta hämt och det såg fint ut. Hon håller ut väldigt fint när hon vill men rätt som det är drar hon in mot djuren för mycket. Men säg den unghund som inte gör det. Kiwi är duktig och jag är väldigt stolt över henne. Framstegen i vallningen fortsätter och som det ser ut idag tänker vi absolut anmäla oss till VP på Mörkö i september.

Jag blev glad när jag såg att det fanns grindar i hagen nu och de hade byggt en fålla. Då kanske vi kan träna fålla in- ut på torsdag. Jag har ingenting emot att bära så jag flyttar gärna grindarna längre upp i hagen på torsdag så vi kan träna lite fålla.

Summa sumarum: Riktningskommandona funkar allt bättre. Det känns som att poletten trillat ner nu och Kiwi går åt rätt håll vid säkert 80% av fallen. Känner dock inte för att träna in vallpipan ännu. Jo, kanske för ligg och fram, jag får se hur det blir. Tills nästa träningspass ska jag köpa en långpiska då jag tycker det funkar mycket bättre att träna när vi har en sådan.

Eftersom det var så varmt lät jag Kiwi gå ned i vattnet och svalka sig då och då - Kiwi älskar att bada.

Tävlingshelg i dalarna

Helgens tävlingar i Gagnef-Floda avnjöts i strålande sol hela helgen. Nu har man skaffat sig en riktig bondbränna med allt som det innebär. Tyvärr blev resultaten dålig som så många gånger under 2007.

På lördagen var det bara lagtävlingar och hela vårt lag Ljudvallarna var samlade. Det började med agilityklass där vi fick genom tre hundar men med ganska många fel. Placeringen blev inte den bästa så det är inte ens värt att nämna. Tyvärr var Kiwi rätt seg och vi fick en mycket dålig tid i mål. Hon satt dock kvar i starten, alltid något, och första delen av banan var väl rätt ok med Kiwis mått mätt. Hon hade rätt bra sug in i första tunneln men de andra två tunnlarna som fanns i mitten av banan "lunkade" hon in i. Fattar inte varför, Kiwi brukar har bra sug in i tunnlar. Hon fixade alla kontaktfält vilket glädjer mig då vi haft problem med de ett tag. Nu hade jag inte lika bråttom till nästa hinder utan stannade upp så hon fick tid att trampa; något jag även ska tänka på i fortsättningen. Tyvärr stod jag i vägen för Kiwi vid ingång slalom så hon hade inte en chans att gå in rätt. Vi förlorade massor av tid här eftersom jag fick kalla tillbaka henne och ta om slalomet. Avslutningen var även den ok och den innehöll en del hopphinder med en del "snurrande".

Hoppklassen är inte knappt värd att nämna, inte för vår del i alla fall. Vi diskade oss, detsamma gjorde Caroline och Vinna. Det positiva var dock att Kiwi ej tjuvstartade men starten blev seg, mycket seg. Banans första del bestod av fyra hopphinder som var placerade ungefär som en box. Slalomet gick bra igen men det verkade som att Kiwi var "tagen" av värmen. I starten ser man att hennes tunga hängde som en slips och hon var segare än i agilityloppet. På denna bana diskade vi oss tyvärr. Efter ett hopphinder var det en snäv sväng direkt åt höger följt av däck....Kiwi hoppade istället hopphindret som fanns snett framför första hopphindret med disk som följd. Det blev som det så ofta blir vid liknande kombinationer. Jag får helt enkelt inte med mig hunden vid snäva svänger och när det står ett "blindhinder" direkt efter där vi ska svänga.

Jag har studerat filmerna från Gagnef-Floda noga och märker att jag inte berömmer Kiwi under loppen. Med en hund som Kiwi är det viktigt att jag gör det, berömmer henne alltså. Hon behöver mitt stöd och bekräftelse annars blir det bara skit av allt. Annars går käften på mig helt i onöden; tänk om jag kunde berömma henne mer istället för att kommendera en massa onödiga kommandon! Dessutom fortsätter jag att ropa på tok för sent på henne! Fan att jag aldrig lär mig!

Jag var så himla less på allt efter lördagens lopp att jag lämnade över till Madde att tävla med Kiwi på söndagen. Det känns nästan som att jag kastar in handduken snart vad gäller agilityn och istället satsar allt på vallnignen. Jag får se hur det blir efter denna sommar. Madde kommer nog få köra Kiwi istället för mig några tävlingar - det känns så nu i alla fall.

Till sist vill jag tacka Lena D och Patrik för att vi fick bo hemma hos de under tävlingshelgen. I ett eget rum dessutom! Tack även alla vänner för ert trevliga sällskap och ett JÄTTETACK till min syrra Lille-Mor som ställde upp och tog hand om Melvin hela helgen. Det kommer vi aldrig glömma. Tusen tack syster yster! Melvin saknar dig.

Tävlingar i Gagnef-Floda (Borlänge)

Nu drar vi till dalarna och tävlar agility. Förhoppningsvis plockar våra lag ytterligare SM-pinnar denna helg; sedan får det gärna gå bra även individuellt.

Håll tummarna!