Träffade Luma och vallade på Hölö

Äntligen fick vi träffa lilla Luma igen. Gud vad vi har längtat efter henne. Hon hade vuxit rejält sedan sist vi såg henne. Nu vill vi inget hellre än att få hem henne. Vi tog en del fina kort på henne men som vi tyvärr fick ta bort eftersom jag inte formaterat nya minneskortet innan jag använde det. Samtliga valpar chipmärktes när vi var där, Luma skötte sig mycket bra och pep bara till lite. Mickis bjöd sedan på fika och efter det var det dags för mig och Kiwi att valla igen. Först tittade vi på när Dave och Mickis vallade. Dave är verkligen duktig, det är jättekul att se de in action! Så, nu var det min och Kiwis tur.

Det var väldigt halt så jag fick lägga ner en del energi bara till att stå på benen. Jag var nog inte fullt koncentrerad och det märktes på Kiwi som gjorde en del dumma saker. NEJ! Hon bet inget får och nej, hon spräckte inte flocken men hon gjorde en del rusningar. Mickis berättade varför och när jag sedan skärpte till mig gick det bättre. Kiwi har lite svårt med att driva fåren rakt mot mig, hon vill gärna svänga utåt. Men i det stora hela gick det bra. Gissa om vi ser fram emot fortsättningskursen som vi ska gå med Mickis som instruktör. Jag läste i forumet på hennes hemsida att hon har en del trix i bakfickan som hon ska prova på oss. Det låter spännande!

Tusen tack Mickis över att du tar dig tid med oss. Du ligger jävligt bra till hos den här familjen nu ska du veta. Du är en klippa!

Hemresa, barngudstjänst, lunch och rävjakt

Tråkigt nog åkte pappa hem idag. Jag skjutsade honom till bussen och det kändes riktigt ledsamt när jag lämnade honom där. Han har varit helt underbar mot Melvin under den tid han varit hos oss. Dessutom är han väldigt hjälpsam med allt vad det nu innebär. Min pappa är en klippa. Synd att det är så himla långt mellan oss.


Idag har Melvin och Madde även varit på barngudstjänst på Östermalm. Vår kompis Pia som är präst i Hedvig Eleonoras församling ringde tidigt i morse och berättade om detta. Melvin hade haft jättekul i kyrkan och farit omkring som ett litet yrväder. Det är jättekul att han får träffa andra barn lite då och då. Fast han hade egentlien inte brytt sig så mycket om de andra barnen. Han gick på egna äventyr.

Senare på dagen åkte vi till Nacka Forum och käkade lunch tillsammans med Enrika, Janne och Fredde. Ericsson drog efter en räv när vi var på Kvarnholmen. Som tur är kom hon tillbaka ganska så snart. Kanske var det Tara som fångade in henne, hon rusade nämligen upp i skogen och det verkade som att hon fick stopp på Ericssons rävjakt.

Sjukhusbesök, Farsta Centrum & Heron City

Idag träffade jag min diabetessköterska. Till skillnad från vårt förra möte, då mitt blodsocker låg för högt låg det nu för lågt! Hur ska de ha det! Nåja, i stort sett verkade allt bra och om jag sänker mitt insulinintag en smula kommer det att bli ännu bättre. Vi får väl se om en månad hur det hela har utvecklats.


Efter mitt besök på Nacka sjukhus åkte min pappa, jag, Madde och Melvin till Farsta Centrum. Vi strosade runt ett tag men gled in och käkade på en kinarestaurang ganska snart. Där bestämde vi oss för att åka till Heron City istället. Vi ville visa pappa Media Markt - en stormarknad för hemelektronik. Melvin tyckte att det var himla skoj där och blev salig över den stora julgranen och den roliga fontänen. Detta var sista dagen som pappa var hos oss. Det har varit väldigt kul att ha honom på besök och han är suverän mot Melvin. Man kan verkligen se att Melvin avgudar sin farfar, det är fint att se. Det är alltid lika skönt att promenera med pappa och snacka om allt möjligt; tyvärr får vi inte så många tillfällen att göra det, men på slutet har det blivit lite oftare.

AgilityForum, tävlingsledarkonferens m.m.

Agility - AgilityForum - allt om agility - för nybörjare och proffs
AgilityForum har genomgått en del förändringar de senaste dagarna. Nu kräver vi att man är inloggad för att kunna ta del av forumet. I och med detta har forumet fått ganska många nya medlemmar de senaste tre dagarna vilket jag tycker är kul. Ett nytt forum har skapats - Aktuella händelser med subforumen Agility-stuff och Medlemmars berättelser. Tanken med dessa subforum är att de ska vara substitut till det som folk tidigare skrev i Agilitybladet.

I helgen har Madde varit på tävlingsledarkonferens. Det verkar ha varit väldigt givande för henne. Eftersom hon ofta ställer upp och är tävlingsledare och även 2007 har en hel del tävlingar inbokade tror jag hon kommer ha nytta av att ha varit med på denna. Även jag får ju veta en hel del intressanta saker. Nu ligger hon som en klubbad säl - det behöver hon. Jag och pappa har fixat lite med min och Maddes nya cykel. Det var en del som behövde göras på den. Nu är det snart i toppskick och jag kommer använda den mycket i vinter.


Får inte glömma att jag ska träffa min diabetessjuksköterska imorgon. Det är otroligt hur mycke tbättre jag mår idag om man jämför med för en vecka sedan. Nu har jag insett hur stor betydelse det har att jag tar rätt dos insulin. Idag tar jag 14 mn före varje måltid (tre ggr per dag) mot tidigare 6 mn. Till natten har jag ett annat insulin (Lantus - tidigare hade jag Insulatard). Dosen jag tar av det är 22 mot tidigare 16. Mitt liv har förändrats radikalt och det lär man nog märka på Stora Stockholm på agililtytävlingarna. Gud vad jag ser fram emot det.

Hitta till tävling

Eniro - Kartor
Funderar över om jag ska lägga in en funktion igen på AgilityForum där man kan hitta till en speciell tävlingsplats. Eniro har en lämplig tjänst för detta tycker jag. Frågan är om man borde lägga in en länk till denna sida från varje tävlingsinlägg eller om man ska kunna göra detta direkt från forumets startsida. Sitter här och klurar lite på detta.

Add-on till Firefox underlättar bloggande

Har hittat ett underbart tillägg (add-on) till Firefox. Performancing heter det och är en blog-editor som lägger sig direkt i webbläsaren och som låter en på ett enkelt sätt posta inlägg i bloggen. Man kan dra och släppa formatterad text inklusiva bilder från den sida man befinner sig i. Tillägget fungerar utmärkt och underlättar enormt när man ska posta inlägg i bloggen.

16 år och överviktig

Kollade en snabbis på TV4 Fakta. Det handlar om en 16-årig kille i Usa som är 1.88 cm lång och väger över 180 kg. Han har ibland andningsuppehåll över 60 ggr på en natt. Jag kan bara tänka mig vilken mardröm livet måste vara för honom eftersom jag vet hur jävla elaka ungar i den åldern kan vara mot varandra. Som tur är har han ganska många vänner som stöttar honom. Man såg verkligen i föräldrarnas ögon hur förtvivlade de var. Lyckligtvis fick killen genomgå en operation som innebar stora risker. Men vad gör man inte för en drägligare tillvaro. Hoppas hans liv förändrades till det bättre efter operationen.

Kiwi & husse vallat på Lidingö

Äntligen fick jag och Kiwi valla igen. Det var ett tag sedan sist. Helst vill jag inte att det ska bli så långa uppehåll från varje tillfälle. Fast det är svårt att undvika när man inte har egna får och måste anpassa sig efter andra. Är glad över att jag får valla på Lidingö då det är nyttigt med olika miljöer och får. Fåren på Lidingö skiljer sig lite mot de andra får vi vallat på. De är väldigt rörliga och det är nog därför Kiwi gör "rusningar" då och då. Även idag körde vi med lina då jag blir lugnare av det. Det sista jag vill är att det ska uppstå en massa konflikter.

Kiwi balanserar fåren väldigt bra nu och det är mycket lättare att få henne att lägga sig när hon befinner sig i balanspunkten. Skulle vilja att hon var lite mer cool när hon driver fåren men det är godkänt som det ser ut nu med tanke på vår bristfälliga träning. Fösningen går bra i alla fall och hon saktar ner farten när jag säger till henne. Höger och vänsterträningen fortsätter vi med. Stundtals förstår hon bra men man märker att vi måste träna mycket mer på just detta. Förhoppningsvis kan vi träna igen i mitten på nästa vecka. Vore kul om vi kunde åka till Hölö och Mickis då. Den som lever får se.

Mina blodsockervärden har blivit mycket bättre nu efter att jag höjt insulindosen till det dubbla. Det kommer dock ta sin tid innan man nått full effekt. Nu testar jag sockret sex gånger om dagen för att veta hur jag ligger till. Jag har dessutom valt att helt utesluta mjölk, äppelmos och sådana saker som innehåller mycket socker. Den som har käkat havregrynsgröt utan vare sig mjölk eller äppelmos (sylt) vet hur äckligt det är. Men vad gör man inte. Jag mår mycket bättre nu och känner hur energin är på väg tillbaka. Även suget på agility är stort och jag ser fram emot när vi får tillfälle att träna igen. I tisdags fick Hannah ta med sig Kiwi till Nacka BK på Veronica Baches kurs. Det lät på Hannah som att det gick jättebra. Kul för Kiwi också att få köra lite agility igen.

En lugn och skön dag

Idag har Madde och en kompis till henne från Småland (Pernilla) varit och shoppat på Nacka Forum. För ovanlighetens skull köpte hon en del kläder och andra saker; hon brukar vara rätt snål när det gäller att handla till sig själv. Även jag fick mitt i form av en julklapp - jo jag tackar! Jag och pappa tog en långpromenad med Melvin i det sköna vädret. Vi gick ner mot de nybyggda husen vid Saltsjökvarn. De har en otroligt vacker utsikt de som bor i husen närmast vattnet men lägenheterna är extremt dyra. Nu ska jag börja ta en långpromenad varje kväll och försöka gå till jobbet varje dag. Har nämligen bestämt mig för att gå ner i vikt nu. Jag vägde 97 kg när jag var till läkaren och i vanliga fall brukar jag väga 84 kr. Har en del att jobba med med andra ord.

Jag mår ganska bra nu efter att jag ändrat dosen på mitt insulinintag. Fortfarande är vissa blodvärden på tok för höga men de börjar långsamt stabiliseras. Felet nu ligger i kosten, jag käkar allt för mycket snabba kolhydrater. Äppelmos till havregrynsgröten, kaviar på mackan, mjölk till maten. Allt detta borde jag ersätta med annat.

Melvin är jätteglad över att farfar är och hälsar på. De kommer verkligen bra överens vilket är fantastiskt kul. Nu hoppas vi att farfar stannar hos oss ett tag - åtminstone till Melvin lärt sig säga farfar! Nu ska Madde visa mig vad hon köpt på sin dyyyyyyra shoppingrunda.

Imorgon hoppas jag att vi kan åka till Mickis och gosa lite med Luma igen. Skulle även vara kul och nyttigt om jag och Kiwi kunde valla igen. Annars har jag pratat med Gunnel på Lidingö och det verkar som om vi kan valla där imorgon. Skulle kontakta henne om det idag. Madde ska vara med på en tävlingsledarkonferens i helgen i Upplands-Väsby och om hon inte kan träffa Luma på fredag kommer det dröja länge tills nästa gång. Det är därför jag ska försöka få valla där imorgon istället för på Lidingö.

Städat och röjt bort en massa skräp

Snacka om att vi varit duktiga idag. Jag och Madde har burit upp en massa saker på vinden och slängt mycket skit som vi inte har användning för. Det blev mycket mer plats i garderoben men desto mindre plats på vinden efteråt. Sedan funderar vi på att sälja våra däck som ligger på vinden och skräpar. Man drar sig dock för att plocka ut allt från vårt förråd eftersom däcken ligger längst in. Vi tar det en annan dag. Det blev en sen middag som vi avnjöt vid 22-tiden.

Katastrofala värden - ändrad livsstil

Så fick man domen efter läkarbesöket igår. Överläkaren tog ett allvarligt snack med mig eftersom mina värden såg mycket dåliga ut. Jag hade sämre värden nu än när jag var som sämst vid mitt första besök på diabetsmottagningen. Det förklarar det faktum att mitt allmäntillsånd de senaste månaderna varit dåligt. Enligt läkaren var det konstigt att jag ens kunnat tävla agility det senaste halvåret och kanske är det svaret på varför det gått så dåligt för mig (till viss del i alla fall). Nu fick jag även ett nytt långtidsverkande insulin (Lantus) och dosen höjdes rejält på mitt måltidsinsulin. Dessutom hade jag att välja på å ena sidan två veckors sjukskrivning där jag mycket noga kontrollerade mitt blodsocker och för övrigt sköter kosten och insulinintag på ett korrekt sätt å andra sidan att jag lades in på SÖS i en till två veckor. Mig lägger man inte in på sjukhus i första taget, jag vägrade helt enket detta så det blev två veckors sjukskrivning - mot min vilja! Eventuellt återgår jag till jobbet efter en vecka.

Nu menar inte läkaren att jag måste vara inne bara för att jag är sjukskriven. Detta handlar om att jag ska ha två veckor där jag tar ordentligt hand om mig själv och eftersom jag jobbar skift blir det lätt att man fuskar. Jag kan alltså fortsätta att vara ute, träna agility och valla hur mycket jag vill - så länge jag sköter mitt intag av insulin. Att jobba skift är inte ett normalt leverne enligt läkaren, att vara ute och röra på sig, det är något man istället insisterar att man regelbundet ska göra. Min överläkare är inte glad över att jag har ett skiftarbete och skulle helst se att jag enbart jobbade dagtid. Om två år räknar jag med att vara miljonär så då behöver jag inte jobba mer över huvud taget utan kan enbart koncentrera mig på det jag blev rik på! Denna vecka ska jag lägga den fundamentala grund som krävs så att jag i fortsättningen, med ett leende, kan se kulorna rinna in på mitt konto!

Idag kommer pappa och hälsar på oss igen, det ser vi fram emot. Melvin kommer bli jätteglad när han får se farfar igen. Han sitter på bussen nu och borde vara här vid 15:30-tiden. Madde och Melvin har åkt till Djurgården och ska gå på Junibacken med mammagruppen. Det är jättebra för Melvin behöver träffa andra barn i sin egen ålder.

Läkartid

Idag ska jag träffa min diabetesläkare och få svar på proverna jag tog förra veckan. Det tar alltid emot när jag ska dit eftersom det känns onödigt att betala över 200 kr för ett 15 minuters besök. Jag har inte mått helt 100 den senaste tiden så det kan ändå vara en bra idé att träffa min läkare och förklara läget. Förhoppningsvis åker vi till skogen med djuren efteråt. Först ska vi fixa tvätten för jag lovar er, högen är stor och det lär ta sin tid.

Ericsson är tillbaka

Efter en i princip sömnlös natt dök så Ericsson upp till slut. Klockan halv åtta i morse ringde grannen på dörren och Ericsson sprang in. När han skulle åka till jobbet möttes han av Ericsson när han öppnade hissdörren. Ericsson rusade in i hissen och vår granne åkte upp med henne till oss. Vi har ingen aning om vad hon varit på för äventyr och vi får nog aldrig veta det heller. Vi drog i alla fall en lättnandes suck - för tusende gången. Jävla hund! Men det är skönt att hon är tillbaka.

Ericsson försvunnen - igen!

Då var det dags igen; Ericsson är försvunnen! Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Hon försvann när vi var ute sista gången för kvällen. Vi brukar ha henne kopplad vid den här tiden eftersom hon verkar ha blivit senil på gamla dar. Nu var jag lite slarvig och lät henne vara lös, och så händer det som inte får hända. Madde tog bilen och åkte nedanför berget och tittade om hon ramlat ner på samma klippavsats som förra gången. Hon kunde inte se att Ericsson var på avsatsen och tur det fast hon tyckte sig höra ett ljud långt, långt borta. Det var dock svårt att lokalisera på grund av all trafik på värmdöleden. Nu är Madde på väg hem, det finns inte så mycket annat att göra än vänta in henne och vi måste ringa till polisen.

Hälsade på Luma

Det blev ingen vallning hos Mickis idag; jag var alldeles för trött efter ett extremt långt arbetspass. Känner man sig inte fokuserad är chansen stor att det går åt skogen och jag ville inte riskera att träningspasset skulle bli negativt. Det var väldigt kul att träffa Luma igen, hon är så vacker vår lilla tjej. De har flyttat ut till hundgården nu och det verkar funka bra. Vi passade på att fota och filma så mycket det gick. Fast alla som försökt fota en valp vet hur svårt det kan vara. Nu är det bara två veckor kvar tills vi får hem henne. Spännande värre!

Statistik över AgilityForum

I denna post tänkte jag lägga ut lite statistik för AgilityForum som kan vara kul att veta. Jag har bland annat haft en del enkäter ute där jag ställt frågor till medlemmarna men jag har även till gång till ett statistikprogram där jag också hämtat en del siffror. Håll till godo!

Under perioden 20 juli 2005 till 19 november 2006 har forumet haft 36 242 unika besökare. Totalt antal besök har under perioden varit 96 560. Flest antal unika besökare under en månad var i september 2006 med 3186. Flest antal totala besökare under en månad var i augusti 2006 med 8479. Den månad med mest antal besök i snitt per dag var augusti 2006 med 274 besök.

I en enkät som legat ute ett bra tag ser man att hela 92 % av forumets medlemmar är kvinnor. I en annan enkät frågade jag hur gammal du är. Resultatet där kan du ta del av nedan:

22 % var mellan 13-19 år
28 % var mellan 20-25 år
13 % var mellan 26-30 år
25 % var mellan 31-45 år
9 % var mellan 46-55 år
1 % var mellan 55+ år

Antal medlemmar ligger en bit över 900 och över 10 600 inlägg har skrivits. Antal nyregistreringar har minskat den senaste tiden men det beror nog på att agilityverksamheten befinner sig i lågsäsong nu. Över huvud taget är aktiviteten i forumet lägre än vanligt just nu. AgilityForum lever dock och frodas. De flesta aktiva inom sporten känner nog till AgilityForum vid det här laget.

Värt att notera: Noomi är den medlem som varit aktivast i forumet med sina otroliga 805 inlägg. På andra plats ligger Gabbster med 455 inlägg och på tredje plats hittar vi Domarjäveln med 351 inlägg!

Åka till Luma och kanske valla hos Mickis

Sitter här på jobbet och tittar ut genom fönstret. Det ser ut att bli vackert väder idag. Hoppas det håller i sig till eftermiddagen. Då ska vi nämligen åka till Mickis och gosa lite med Luma igen. Det känns väldigt bra nu när man vet vilken valp som kommer bli vår. Finns det tid och tillfälle ges tänker jag även valla idag. Har bestämt att vi kommer träna med lina idag och fortsätta träna på det vi gjorde ute på Lidingö. Slutar inte jobbet förrän kl 15 men om jag ska hinna valla så måste jag sluta tidigare. Oftast är det inga problem. Om Madde hämtar mig på jobbet vid 14-tiden och vi åker direkt till Hölö då är det lugnt.

Lena D var hemma hos oss igår och har sovit över inatt. De åkte ut till Värmdö igår och tittade på en valp som Lena har ute på foder. Sedan antar jag att de tog sig några glas vin och käkade i godan ro! Melvin somnade visst inte förrän kl 01 igår - tänk att det ska vara så svårt för honom att somna när det är folk på besök. Lena satt och tittade på TV ända till 04 och hon klev upp 08. Hur orkar hon!

Inomhusträning och vinterns vallning

I vinter ser det ut som att jag och Kiwi mest kommer kunna träna på fredagar då jag oftast är ledig då. Tyvärr är det ganska sent på kvällen så jag kan inte träna tillsammans med Madde. Det skulle bli alldeles för sent för Melvin då. Någon enstaka gång skulle vi kunna träna på onsdagar men de kan vi räkna på ena handen. Det är alltid stimulerande att få träna tillsammans med Åsa E så jag hoppas det blir tillfälle till det. Egentligen räcker det att vi tränar en gång i veckan då jag vill lite lågt med agilityträningen i vinter så Kiwi får en chans att återhämta sig.

Vissa veckor blir det nog ingen träning alls, men då kommer vi valla istället. Vallningen kommer ta stor plats för oss i vinter. Vallningsträningen kommer intensifieras - helst med två träningspass i veckan. Nu har vi haft den stora lyckan att få träna på Lidingö och jag hoppas verkligen vi får återkomma dit. Det är verkligen stimulerande att få träna på så nära håll. Mitt stora mål nu är att Kiwi ska fixa lokalprovet senast i höst. Jag kommer göra allt som står i min makt att det ska bli verklighet.

Hippa-Luma äntligen vald

Igår fick vi veta vem av valparna som blir vår lilla Hippa-Luma! Mickis valde ut den chokladbruna tiken och vi är glada över det valet. Nu ser vi verkligen fram emot tills vi får hem henne. Madde går som på moln här hemma (jag också). Det ser verkligen fram emot den dagen Madde och Hippa-Luma kan börja med vallningen. Jag vet att hon ser fram emot den dagen otroligt mycket. Tara kommer säkert tycka att valpen är lite småjobbig medans Ericsson och Kiwi kommer slicka på henne hela tiden. Både Ericsson och Kiwi är underbara mot valpar. Jag är övertygad om att Kiwi och valpen kommer leka hela dagarna. Även Tara funkar bra med valpar men hon har stor integritet, valpen får inte var på henne för mycket, då drar hon sig undan och blir lite sur.

Snart åker jag till jobbet, har ett långt pass, från 15:00 idag till 15:00 imorgon söndag. Sedan åker vi till Mickis och myser med Hippa-Luma och förhoppningsvis hinner jag valla lite också. Det brukar inte vara omöjligt att få gå lite tidigare efter ett sådant långt pass. Har man snälla arbetskamrater så har man!

Min bihåleinflammation känns mycket bättre nu. Killen håller på att blir helt frisk. Idag snackade jag och Madde om hur vi ska göra med Åland och tävlingen där. Helst vill jag åka till Sundsvall och tävla - tänkte jag skulle plocka vår sista pinne i hopp2:an där och samtidigt passa på att hälsa på min pappa. Å andra sidan har vi den stora fördelen att ha boende även på Åland och det skulle inte bli dyrare att åka dit och tävla. Dessutom säger Madde att jag får tävla även i hopp3:an i Finland eftersom jag är tävlar i ag3:an. Hoppas det stämmer, vore väldigt kul.

Det blev ingen Mikko-kurs för mig eftersom det uppstod ett missförstånd vad gäller kostnaden. Å andra sidan är jag inte mentalt förberedd att gå kurs just nu så det känns rätt att avstå. Som jag tidigare sagt så är det vallningen som är det primära för mig och Kiwi just nu. Agilityn kommer i andra hand. Jag tycker helt enkelt inte att agility är lika roligt längre.

Melvin satte ljus i halsen

Idag var jag och Madde med om en sak som jag aldrig hoppas händer igen. Melvin råkade få tag i ett värmeljus som han satte i halsen. När Madde försökte få ut det märkte hon att det hade hamnat för långt ner i halsen. Som tur är visste hon hur hon skulle göra och lyckades få ut ljuset. Tack gode gud för det. Direkt efteråt var Melvin precis som vanligt men tänk vad som hade kunnat hända. Lycka kan förvandlas till sorg på några sekunder.

Jobbar igen, besök och tävlingsanmälan

Idag var det dags att jobba igen. Efter att jag tagit den medicin läkaren skrev ut blev jag snabbt bättre. Till min stora glädje lyckades jag få in en vikarie som jobbar mina pass mellan jul/nyår och därmed blev julfirandet i Småland säkrat även för mig. Sandra kom till oss idag och ska sova över. Jag slängde ihop lite mat och sedan blev det nog några glas vin också. Madde anmälde oss till Knivstas tävlingar (ag3) i Sollentuna i januari. Det ska bli väldigt spännande att tävla i min gamla hemstad.

Vindsbrand på Henkan

Igår hade vi haft första parkett till ett skådespel som jag hoppas jag slipper vara med om någon mer gång. En vindsbrand rasade här på Henkan med 30 meter höga lågor som syntes över stora delar av Stockholm dessutom var det kraftig rökutveckling. Det rasade partiklar ned mot marken som även satte en bil i brand. Det var fullt av brandbilar, poliser och ambulanser här och ett tag såg det ut som om hela huset skulle brinna ner. 3 trappuppgångar evakuerades, - över 100 personer! Lägenheterna på översta våningen totalförstördes medan de under blev rökskadade. Som tur är blev bara en person skadad, en gammal kvinna som fick problem med hjärtat. SL-bussar anlände berget så att de som evakuerats hade någonstans att värma sig. Telefonen gick varm hos oss igår då oroliga anhöriga och vänner ringde och undrade om allt var bra med oss. Som tur är spred sig inte branden - tack gode gud för det.

TV och bredband slogs ut totalt av branden men det funkar igen idag på eftermiddagen. Det var jobbigt när man inte kunde få någon information om branden, vare sig via TV eller Internet. Tur då att radion finns. Idag har det sprungit en massa journalister här och intervjuat och fotat folk. Den tekniska undersökningen visar att branden med stor sannolikhet var anlagd. Det har förekommit anlägda bränder här på Henkan vid ett flertal tillfällen på 90-talet. Hoppas vi slipper vara med om det igen.

Vallade på Lidingö

Äntligen kunde jag och Kiwi åka och valla på lite närmare håll. Efter att Madde snackat med Britt igår bestämdes att vi kunde valla på hennes och Gunnels får idag som de har på Lidingö. Det tackar vi för. Lena Rönnerstam och hennes valp Lava följde med och tittade. Men det skulle göra mer än bara titta. När vi kom fram såg jag att de även hade en fålla - kanonbra! Fast idag tränade vi inte i fållan utan vi körde i fårhagen. I början tränade vi utan lina och det gick ganska bra. Det är verkligen nyttigt att Kiwi får valla på olika får för de skiljer sig markant åt. Britt och Gunnels får visade sig vara livliga rackare, något jag inte är så van vid fast Kiwi tyckte att det var jättekul. Tyvärr bidrog det till att hon gjorde några rusningar emellanåt, men inte så att hon sprang in och spräckte flocken eller så och hon gjorde inte som helst försök att bita något får. Det brukar hon heller aldrig göra. Jag valde att använda piskan i början men struntade i den efter ett tag då vi tyckte att Kiwi gick igång av den. När jag körde utan piska gick det bättre. Jag försökte röra mig så gott jag kunde, men det är inte alltid så lätt, fåren var som klistrade på mig.

Kiwi hittade balanspunkten på ett bra sätt och var rätt lydig när jag kommenderade henne att lägga sig. Hon fick även driva fåren lite och det kändes som hon var bra fokuserad. Efter ett tag valde vi att använda lina och då gick det jättebra. Idag lärde sig Kiwi på ett bra sätt höger och vänster. Vi måste träna mer på det men jag är nöjd med vad hon presterade idag. Hon håller bra avstånd till fåren och med lina var hon riktigt duktig idag. Jag behövde inte tjata på henne när hon skulle lägga sig och efter ett tag gick hon åt höger eller vänster utan att jag behövde rycka i linan för att få med henne. Hon lär sig snabbt den lilla damen. Avslutet var positivt och Kiwi låg kvar hela ända tills jag kom och vi gick lugnt ut tillsammans.

Ett kommando som vi måste träna mer på är lugn. Kiwi har inte riktigt förstått vad det betyder och jag kan inte påstå att hon saktar ner farten när hon får det kommandot. Jag provade även med sakta men det var samma då. Nu ska jag vara konsekvent och endast använda mig av ordet lugn. Jag är även lite inkonsekvent med kommandot när Kiwi ska lägga sig. Ibland säger jag lägg dig andra gånger ligg ner eller ligg. I fortsättningen är det ligg ner som gäller om jag verkligen vill att hon ska liggar ner. Stanna är kommandot som gäller om jag vill att hon ska vara stilla, då får hon antingen stå, ligga eller sitta, bara hon är stilla.

Jag lärde mig massor av detta träningstillfälle. Bland annat hur jag ska göra när vi tränar vänster och höger. Ger jag Kiwi ett högerkommando och hon går ut, för att sedan dra in mot fåren, då ska jag inte säga höger igen utan istället lägga henne ner. Efter det kan jag ge henne högerkommandot igen. Jag ska även låta gladare när jag berömmer henne men inte överdriva berömmandet. När jag lyssnar på filmen låter jag rätt brysk men jag har tyvärr sådan ton på min röst men jag vet att jag kan "softa" till den lite.

Jag är väldigt glad över att Britt och Gunnel låtit mig valla på deras får. Att ha den stora fördelen att kunna valla på Lidingö är extremt bra och det kommer definitivt bidra till att vi kommer utvecklas enormt. Det positiva är att både Gunnel och Britt sagt att jag får valla där igen. Om de bara visste hur mycket det betyder för mig. Ett stort tack till er båda från mig och Kiwi.

Lenas lilla Lava fick också känna på fåren idag. Jag tycker att hon var duktig och tog det på ett bra sätt. Visst tyckte hon att det stundtals var lite läskigt, men hon var ändå positiv. Madde och Lena filmade med vår nya kamera så filmsnutar kommer läggas upp inom kort.

Agilitykommittémöte på Lidingö BK

Idag hade vi agilitykommittémöte på Lidingö BK. Vi pratade om bland annat inköp av hinder och en del andra nyttiga saker, eventuella tävlingar i vår regi under vintern samt hur vi skulle lägga upp inomhusträningen. Emelie från HU var med och berättade att de fått godkänt att köpa in en i princip komplett hinderpark. Hurra! Hoppas bara att det blir verklighet nu. Det behövs en hel del nya hinder till klubben, bland annat ett nytt däck, långhopp och gunga. Det är de hinder vi är i mest desperat behov av. Åsa och Isabelle erhöll var sin förtjänstgåva för sina goda resultat på agility-VM.

När vi skulle åka hem passade Madde på att fråga Britt om jag och Kiwi kunde få träna på hennes och Gunnels får som de har på Lidingö. Efter ett telefonsamtal blev det bestämt att vi fick åka dit och valla redan nästa dag. Vad kul!!

Nytt från Legos nya hem

Äntligen fick vi ett mail från Legos nya familj. Både jag och Madde blev väldigt glada när det dessutom var ett positivt mail. Lego börjar så smått komma till ro hos sin nya familj. I början ville han dock mest jaga sin egen skugga. Han har träffat både kor och kalvar och är inte ett dugg rädd för att gå in i ladugården. Han lyder bra och är väldigt social. Under veckan skulle de försöka komma iväg och låta Lego träffa får. Skulle det funka bra vill de helt klart behålla honom. Nu håller vi bara tummarna för att allt går bra och att de tar Lego till sina hjärtan.

Kommentarer kring tävlingarna i Rättvik

Tävlingen i Rättvik som Nedansiljans BK arrangerade gick inte som jag förväntade mig. Jag har nog aldrig kört hund på ett sämre sätt. På lördagen diskade jag oss i alla loppen och kunde inte ens köra klart banan. En del kan jag nog skylla på att jag var sjuk (bihåleinflammation) men jag var även ofokuserad och ointresserad. Det finns inte så mycket att säga än att det gick käpp rätt åt helvete.

Efter lördagens flopp lät jag Madde köra Kiwi på söndagen efter att jag åter diskat ut oss i första loppet för dagen och hon gjorde ett mycket bra jobb. Madde och Kiwi gjorde ett strålande lopp när det var agilitylag. De nollade och fick en fin tid. Kiwi lyssnade jättebra på Madde och hon hade väldigt fina svängar och rätt bra kontaktfält. Det känns skönt att jag kan lägga över ansvaret på Madde när jag själv klappar ihop. Vårt lag slutade i alla fall på en femte plats med bättre tid än det vinnande laget. Vi hade dock 10 fel och de hade noll fel. Vi filmade en hel del med vår nya videokamera och jag tänker lägga upp filmerna på AgilityForum så fort jag får tillfälle.

Efter denna tävling fick jag verkligen en tankeställare! Ska jag över huvud taget fortsätta satsa på agility eller ska jag helt och hållet koncentrera mig på att valla med Kiwi? Nu har jag ingen motivation för agility och kommer träna mycket sporadiskt i vinter. Förhoppningsvis återkommer suget när vi haft ett uppehåll för vi har tävlat väldigt mycket 2006. Det konstiga är ändå att vi tränat väldigt lite, så egentligen borde jag inte vara mätt. Kanske är jag en av de som lessnar på agility efter att man börjat satsa allt mer på vallningen. Vi får väl se hur det hela slutar. Känner just nu inte alls för att gå någon kurs för Mikko Aaltonen - kanske skippar det helt och hållet.

Hämtade Melvin hos farfar och faster

Gud vad kul det var att träffa Melvin igen. Vi har nog inte varit från honom så här många dagar tidigare. Men allt hade gått jättebra och både farfar och faster kunde inte fatta att det fanns så snälla barn. Han är verkligen speciell vår lilla gosse. Med en full kasse leksaker tog vi farväl och satte oss i bilen på väg hem till Stockholm igen. Ett stort tack en en stor kram till både farfar och faster från Melvin, pappa, mamma och tolv tasser.

Framme i dalarna, tävlingar i helgen

Nu befinner vi oss i dalarna och har lämnat Melvin till farfar och faster. Han ska vara hos de över helgen medan vi tävlar. Det var kul att träffa både syrran och pappa igen, det blir ju inte så ofta som man önskar. Melvin såg dock ut att trivas alldeles utmärkt i deras sällskap så jag är övertygad om att det kommer gå jättebra för honom där. Tyvärr har jag åkt på någon form av bihåleinflammation så det är osäkert hur det kommer bli om jag kan tävla eller inte. Annars lämnar jag över Kiwi till Madde. Vi ska även vara funktionärer och jag tycker det är lika kul varje gång, bara man inte blir sämre för då blir det bara jobbigt. Hannah åkte med oss och även hon ska hjälpa till som funktionär. Kanske får hon även köra någon lopp, det brukar bli så. Hoppas det för hennes skull, hon är himla duktig den tjejen.

Väl hemma hos Lena och Patrik satte vi oss och käkade och drack lite öl. Det var skönt att slappa efter bilresan. Patrik och Lena var inte hemma utan de var och byggde bana och förberedde allt inför tävlingarna imorgon. Det blir en tidig kväll för jag mår inte alls bra.

Köpt digital videokamera

Äntligen tog vi oss råd att införskaffa en digital videokamera. Vi köpte den på Media Markt. Det är en Sony som spelar in direkt på en DVD. Nu ska vi passa på att utnyttja kameran till max. Vi har länge tjajat om hur bra det vore om vi kunde filma våra agilitlylop och när jag och Kiwi vallar. Fast mest lär vi nog filma Melvin och hundarna. Passa er därute ni på agilitybanan för vem vet, ni kanske kommer finnas med på film när ni minst anar det!

Vallat i Hölö & två valpar att välja mellan

Idag styrde vi åter mot Hölö. Kvällen innan hade jag mailat Mickis och frågat om vi kunde komma och titta på valparna samt valla lite. Mickis, som för övrigt är en mycket snäll person, skrev tillbaka att det är ok. Vädret var kanon så det kändes jätteskönt att vi kunde komma iväg och göra något med hundarna och Melvin. Vi köpte med oss lunch till både henne och oss som vi avnjöt innan vi började träna.


Idag gick det väldigt bra när vi tränade. Förra gången vi tränade höll vi oss i fållan men idag tränade vi i den mindre hagen 25x50 m eller nåt. Kiwi var mycket lydigare idag än sist vi tränade. Det gick bland annat lättare att lägga Kiwi när hon befann sig i balanspunkten. Förmodligen är det jag som rör mig bättre och kommer kommandot i rätt ögonblick, då brukar det flyta på. Kiwi fick även driva fåren en bit, även det gick bra. Hon höll avståndet på ett godkänt sätt och stannade alt. la sig när jag gav henne kommando. Hon cirkulerade även på ett bra sätt med godkänt avstånd till fåren. Avslutet var klockrent; efter att jag lagt Kiwi gick jag bestämt fram till henne och berömde. Sedan gick vi ut ur hagen. Kiwi tittade på fåren men följde mig lydigt ut.

Inte heller denna gång visade Kiwi tillstymmelse att attackera fåren. Nu har visserligen Kiwi aldrig attackerat fåren över huvud taget, men rusat mot fåren och huggt i luften har hon gjort någon gång. Nu kan det ju komma bakslag längre fram men man får vara glad så länge det ser så här bra ut. Jag har mycket att tacka Mickis för, hon har stor del i att det går så pass bra för oss nu.


Före träningen passade vi på att fota och busa med valparna. Idag bestämdes att det blir någon av valparna som Madde håller i famnen som flyttar hem till oss. Det är fruktansvärt svårt att välja någon av de då båda är alldeles underbara. På bilden ser det ut som att den vänsta valpen är bra mycket större än den andra, men så är inte fallet. Det måste bero på att jag stått på något konstigt vis när bilden togs. Tusen tack Mickis får ytterligare en trevlig dag.

Ericsson på nya äventyr, Lego hämtad

Då var det dags igen - Ericsson försvann igår och vi började så smått ge upp hoppet att hon fortfarande var vid liv. Det hela började med att vi skulle ta ut hundarna en sista gång igår kväll. Detta var vid 20:30. Efter vår promenad och när vi skulle koppla upp hundarna märkte vi att Ericsson saknades. Nu är inte det första gången det händer, tvärtom, Ericsson är en dam som älskar att gräva och filosofera på egen hand när vi är ute. Det konstiga är att vi över huvud taget ej märkt att Ericsson var borta. Vi visste också att hon inte satt efter en hare eller dylikt för då brukar hon ofta ge ifrån sig sina typiska "jaktskall". Hon var helt enkelt gone. Efter ett antal timmar tyckte Madde att hon hörde Ericsson skälla. Hon satte sig i bilen och åkte tvärs över Värmdöleden. Men då lät det från "vår" sida av leden. Vår granne Eleonor hjälpe Madde med sökandet och jag var hemma med Melvin. Efter ett tag ringde Madde hem till mig och berättade att hon på ett ungefär visste vart Ericsson var. Jag hade inte annat val än att ge mig ut och kolla.

På Henriksdalsberget där vi bor sluttar det branta klippor. Jag tog mig, utan skyddlina ner på en sådan klippa. Det verkar som om Ericsson klättrat ned en bit och till slut råkat ramla ner på en avsats - hon befann sig några meter under mig dit jag med mycket om och men lyckats ta mig men det var omöjlig både för hon och för mig att ta oss till varandra. Jag fick ge upp och Madde ringde brandkåren, som tyvärr inte svarade på två timmar. Till slut fick vår granne nog och ringde till en vän som sysslade med bergsklättring. Snäll som han var tog han med sin utrustning och styrde upp mot berget. Efter mycket om och men fick har ner Ericsson, men han höll på att slå ihjäl sig själv på vägen ner med Ericsson i famnen. Han föll säkert sju meter, men med Ericsson i ett stadigt grepp. Han är en stor hjälte!! Hurra! Gissa om Madde fick hjärtat i halsgropen när hon såg vår hjälte stupa ner mot marken. Det var rena turen att inte jag ramlade ner, jag hade dessutom druckit lite vin så jag var rätt varm i kläderna. Vilka dumma saker man gör ibland, men vad gör man inte för tant Ericsson.


Idag har familjen från Kålmården hämtat Lego. Det verkar vara en mycket fin familj och jag är övertygad om att Lego får det bra på deras gård. De har både hästar och kossor - rena paradiset för Lego. Tomt blev det efter honom, minst sagt. Det är en väldigt speciell hund som vi verkligen tagit till oss! Vi saknar dig vännen!

Vallträning & tittat på valparna hos Mickis

Idag har vi varit hos Mickis igen och kollat på valparna plus att jag och Kiwi fick tillfälle att valla igen. Jag tar verkligen tillfället i akt och vallar med Kiwi så fort vi får chansen. Nu är det andra gången vi vallar hemma hos Mickis och jag tycker att det gått väldigt bra bägge gångerna. Vi har Mickis att tacka för det, hon är så himla duktig och jag gillar hennes metoder som fan.

Sari och Niklas var kollade på valparna samtidigt som oss. Det var trevligt att träffa de igen. Valparna hade växt mycket sedan förra veckan och de är bara så himla fina. Tyvärr blev bilderna som vi tog rätt dåliga, bara ett fåtal blev bra. Det ska bli kul när vi får hem den lilla. Jag är övertygad om att Hippa-Luma (valpen ska heta så) kommer trivas som fisken i vattnet; våra andra hundar är helt underbara med valpar. Det såg man när Tara fick valpar, Ericsson och Kiwi kunde inte få nog av att pussa på dem. Madde är smått lyrisk över att hon snart ska få hem sin skatt och jag är väldigt glad för hennes skull; hon har verkligen längtat efter detta ögonblick.


Vad gäller vallningen så tränade vi i fållan denna gång vilket jag tycker är himla kul. Kiwi var väldigt laddad utanför fållan innan hon fick gå in. Jag försökte få ner henne i varv men ville inte bråka för mycket på henne, det är ju kul att hon tänt till på fåren. Vi började med att ha kopplet på i fållan men då drog Kiwi i kopplet och ville fram till fåren, inte så att hon högg efter fåren men ändå. Det går dock alltid bättre när man tar av henne kopplet. På Mickis begäran släppte jag henne lös och då blev det andra bullar. Under de sju-åtta minuter vi var inne i fållan gjorde inte Kiwi ett enda "utfall" mot fåren. Hon cirklade fint runt fåren och vände om direkt när hon skulle det. Balanseringen funkade också jättebra.

Det enda jag kan klaga på är att hon är lite olydig - vill gärna inte ligga när jag ger henne det kommandot. Kanske beror det på mig då jag ger henne detta kommando vid fel tillfällen ibland och rör mig lite väl mycket i onödan. När hon är i balanspunkten och om jag bara kan stanna upp, då är det inga problem att få henne att ligga. När jag gav henne kommandot "fram" alltså när jag vill att hon ska gå mot fåren, då gjorde hon några små utfall. Fast sista gången funkade det bra - bättre än inget. Så till avslutet, det var lite svårt att få Kiwi att ligga kvar när jag skulle gå till henne. Vid detta tillfälle måste jag visa mer pondus och med bestämda steg gå till henne. När vi skulle gå ut ur fållan var Kiwi duktig och gjorde precis det hon skulle.

Det var kul att Kiwi var så fokuserad idag, hon jobbade verkligen! Efter ett tag när allt flöt på, märktes det på fåren att de tog henne på allvar. Man kan säga att Kiwi jobbade upp respekten.

Mickis förhållningssätt och metoder i vallningen är någon jag verkligen gillar. Hunden får stor frihet, mycket beröm och stöd, det är minimalt med skrik och bråk och hunden får verkligen en chans att tänka. Det känns som att Kiwi kan mer nu än efter att vi genomfört grundkursen för andra instruktörer. Att få gå en kurs för Mickis är högt prioriterad, hoppas man får den chansen någon gång. Jag är så glad över att vi kommit igång med vallningen igen och jag märker att Kiwi tycker det är hur kul som helst. Att det dessutom gått så pass bra har gett mig blodad tand. Min egen prestation är jag också nöjd med. Tycker att jag rörde mig bra i fållan och kanske var det därför Kiwi gick så pass bra idag.

Lego fick också känna på fåren idag och han överraskade oss alla. Jag och Madde trodde aldrig att han skulle vara så duktig. Han betedde sig verkligen bra mot fåren och efter ett tag började han till och med balansera. Det är en duktig kille och jag önskar att vi kunde behålla honom. Tusen tack Mickis för att du tog dig tid med honom.

Jobbar hela helgen

En seg helg väntar. Idag jobbar jag från 9-19 och på söndag från 13 till 11 på måndag. Det är tråkigt att man inte kan vara hemma med sin familj när det är helg och göra något trevligt tillsammans. Fast vi får försöka utnyttja förmiddagen på söndag och göra något kul istället.

Blixthalka & kaos efter oväder

För några dagar sedan gick SMHI ut och varnade för ett oväder av sällan skådat slag. Nu visade det sig att varningen var en smula överdriven, åtminstone för oss i stockholmstrakten. Istället skulle kaos råda några dagar senare (onsdag 1 november) då ett nytt oväder kom över oss. Under några timmar föll en hel del snö samtidigt med en hård vind. Mängden snö var inte extrem utan det var temperaturväxlingen som bidrog till det kaos som sedan följde i trafiken. Samtliga bussar ställdes in då blixthalka rådde. Köar på flera mil bildades med tusentals bilar som inte kom någonstans. Jo, enligt vissa tog det upp till 4 timmar att ta sig 400 meter.


Vi bor på första parkett vad gäller utsikt över Värmdöleden och jag kan garantera att det rådde full kalabalik där. Folk lämnade sina bilar efter att ha suttit i kö flera timmar. De gled på det hala underlaget, bussar stod på tvären, sand- och saltbilar kom inte fram på grund av halkan och den trängsel som rådde. Rykten gick att folk gick ur sina bilar och bajsade på Essingeleden och åt snö för att få i sig vätska.

För egen del kom jag hem relativt smidigt fast först blev man lite snopen. Efter att ha stått och väntat på bussen i över 30 minuter i det hårda vädret kommer en kvinna och säger att all busstrafik är inställd. Spårtrafiken gick dock som vanligt, dock med förseningar och viss vagnbrist. Väl i Slussen visade det sig att mängder av människor skulle ta Saltsjöbanan så även jag. Nu hade jag tur som lyckades komma med tåget som var fullt med folk. Vid 02:00 hade Värmdöleden tömts på bilar - kaoset var över för denna gång - dock inte helt.