För andra året i rad var det strålande väder när Södertälje BK arrangerade agilitytävlingar. Vi hade den stora lyckan att få dela tält med Tanja så hundarna fick skugga. Melvin fick bada i en pool som Tanja tagit med sig, något som verkligen uppskattades. Tack för "husrummet!". Innan jag kommenterar mina och Kiwis lopp vill jag sända ett stort grattis till Tanja och Ida som gjorde ett mycket snyggt lopp idag i hoppklassen. Ni går från klarhet till klarhet och kanske, kanske plockar ni cert snart. Lycka till i fortsättningen.
För oss resulterade dagen i två disk men jag är ändå nöjd. Det kanske låter lite konstigt hur man kan vara nöjd med två diskningar. Anledningen till att jag trots detta är nöjd beror på att jag äntligen fått insikt i våra problem. Vi kommer uppleva en renässans på agilitybanan inom kort - det är jag helt säker på. Idag var Kiwi en helt annan hund både före, under och efter loppet.; detsamma gäller husse. Även om det inte synten under loppet att Kiwi gick snabbare och var gladare så kände jag inom mig att så var fallet. Hur som helst, jag hade en helt annan känsla i kroppen idag - en känsla som jag ej upplevt på länge. Jag fokuserade mer på banvandringen idag, detta bidrog till att jag slapp stå vid sidan av banan när de andra körde för att se hur banan gick. Istället fokuserade jag på Kiwi, det var bara hon och jag. Eftersom det var varmt kylde jag henne med vattenslangen som fanns, vi höll oss i skuggen och jag lekte och peppade upp henne. Kiwi var glad idag - pigg trots värmen - min gamla hund var tillbaka.
Loppet gick väl inte så bra om man ska se till resultatet men det kändes bra på banan. Jag hade kul igen och jag tror Kiwi hade roligare än på länge. Trots att det blev en hel del fel sket jag i det, nu skulle vi bara ha kul. Jag avslutade med att låta Kiwi ta balansen, runda tunneln och slalom samt några hopphinder ut. Det fanns inga negativa tankar i min skalle när vi gått i mål trots diskningen och det kändes skönt. Inför hoppklassen var jag noga med att dricka och kyla mig med en "trasa" som vi köpte på Gagnef-Floda tävlingen.
Hoppklassens bana var jättebra. En relativt enkel bana med mycket flyt i. Jag såg verkligen fram emot att köra detta lopp. Det blev även disk här men Kiwi kändes piggare än på länge och jag tror att hon sprang på rätt bra. Nu är det lite svårt för mig att avgöra då man inte riktigt känner av farten när man själv kör. Slalom strulade en del idag och då menar jag ingångarna. Jag valde i hoppklassen att låta Kiwi själv hitta ingången och inte vara där och peta. Det är något jag kommer fortsätta med. Jag ska låta Kiwi jobba självständigt och inte vara i vägen och peta så jävla mycket då jag tror hon blir låg av det. Nu måste jag börja lita på henne igen. Starterna är nog viktigare än jag tidigare trott.
Jag ska försöka undvika att släppa iväg Kiwi förrän jag ser att det rycker i hennes kropp. Ofta är Kiwi väldigt låg i starten och springer knappt på men nu är det slut med det. Jag ska heller inte ge henne så många "onödiga" kommandon utan endast göra detta när det verkligen behövs. Hon följer ändå min kropp mest. Det känns som att hon går ner sig de gånger jag "skriker" för mycket och ger en massa kommandon - säkert ofta onödiga.
Kanske stod det någon vid sidan av banan som såg loppet och som även sett våra tidigare lopp under året. Ni får gärna kommentera detta inlägg och skriva om ni märkte av någon skillnad på Kiwi.
The End!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar