Idag var det första kurstillfället för Luma och övriga H-kullen hemma hos Mickis. (Mer om detta på Maddes blogg). Jag och Kiwi fick äntligen en chans att träna hos Mickis igen, senaste gången var i juli. Det stod 17 tackor i "stora hagen" där vi tränade. Jag kände mig lugn och harmonisk och det smittade av sig på Kiwi. Hon var väldigt duktig idag och lyhörd! Hämten såg fina ut, bra utgångar, både vänster och höger och fina upptag. Fåren var lite springiga men hellre det än trögbollar! Det är kul att se Kiwi när hon verkligen jobbar! Tempot blir ett helt annat, inte lika högt som annars. Hon flankerar bra och gör exakt det jag säger. Fösningen funkade toppen och jag lät Kiwi fösa fåren ganska långa sträckor utan att det blev något "slalom".
Efter att vi varit inne och kört två gånger satt jag och funderade på om vi skulle gå in en sista gång. Kiwis tunga hängde som en slips. Jag kände ett lyckorus i kroppen, som alltid när det gått bra. Det var ett mycket svårt beslut att fatta då jag istället valde att avsluta dagens träningspass. Eftersom allt gått så bra och jag berömt Kiwi ovanligt mycket ville jag inte äventyra denna sköna känsla, varken för henne eller mig. Suget efter nästa pass blir större när man avslutar på ett positivt sätt när allt är superkul.
Nu är jag inte orolig inför VP i Fagersta. Jag vet att vi fixar det bara jag håller mig lugn. Jag har världens bästa hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar