Ökad, varierad träning leder i längden till framgång

Idag åkte vi till Stockholm Södra och tränade agility; jag, Madde, Martina och Martin. Jag tänker som vanligt inte kommentera hur det gick för de andra utan fokusera på min och Kiwis träning. Vädret var helt fantastiskt - nästan i varmaste laget för att träna. Å andra sidan kan man inte låta bli att träna p.g.a värmen eftersom man ofta tävlar i stekande sol.

Jag byggde upp en enkel bana innehållande platta tunneln, rund tunnel, några hopphinder, 12 pinnars slalom och balans. Kiwi går igång som fan på "busen" nu, en repstumt som vi använt den senaste tiden när vi tränat. När hon väl fått tag i den är det inte lätt att få henne och släppa. Hon gnyr av upphetsning när vi kampar med den. Helt klart bidrar den till att Kiwis motivation ökat - markant. Inga hoppbommar revs och hon gick fixade slalom galant varje gång. Kontaktfälten på balansen satt fint (som alltid när vi tränar).
Det har varit nyttigt med att avbrott från tävlandet ett tag. Eftersom träningen går framåt och Kiwi börjat tända till igen tycker även jag att det blivit roligare med agilityn. För ovanlighetens skull har vi även tränat mer agility än vallning - på både gott och ont.

Jag kommer helt klart att njuta mer av framgångarna nu eftersom jag också har provat på dess motsats med mindre goda prestationer.

Om det inte varit lag i Kista hade jag inte tävlat där heller. Men jag känner en skyldighet att ställa upp för laget åtminstone på de tävlingar som finns i "närområdet". Jag kommer dock inte vara med i något lag efter denna säsong så jag känner att jag inte vill tävla för andras skull. Tävlar man i lag måste man "ställa upp för laget". Det resulterar i att man tävlar fast man egentligen inte borde.

"Många av livets misslyckanden har gjorts av folk som inte förstod hur nära de var sin framgång när de gav upp." /Thomas Edison