Vid tiotiden samlades vi ett gäng på Gnosjö BK för att träna agility. Jag slarvade mycket i början vilket resulterade i att Kiwi tog hindren lite som hon själv ville. Madde filmade oss och efter att jag tittat på filmerna ryckte jag upp mig. Jag blir lätt bekväm och jobbar på tok för lite. Kiwi har inte sådant hindersug att jag kan skicka henne på hinder hur som helst. Istället måste jag jobba mycket mer, hinder för hinder, och verkligen se till att hon har "sug" på aktuellt hinder innan jag lämnar henne.
Jag märker även att jag har fått svårare att hinna med mina framförbyten. Vissa gånger är det omöjligt för mig att ens kunna göra de framförbyten jag planerat. Detta beror såklart på att Kiwi ökat farten rätt rejält. Nu får jag göra detsamma, springa jävligt mycket fortare. Slalomet är mycket säkrare nu och Kiwi har inte gått ur en enda gång den senaste tiden. Kontaktfälten är även de bra fast inte helt perfekt. Vissa dagar kan jag befinna mig långt från Kiwi när hon är på ett kontaktfältshinder och ändå utför hon hindret på ett korrekt sätt. Igår hade hon dock svårt med 2x2 och ville hellre ta nästa hinder. Gör jag bara mitt jobb uppstår inga problem. Felen kommer när jag slöar till vilket är lätt när man väger nästan 100 kg.
Gnosjö BK har många duktiga agilityekipage och jag hoppas att vi snart får se de på tävlingsbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar