Då var det dags igen - Ericsson försvann igår och vi började så smått ge upp hoppet att hon fortfarande var vid liv. Det hela började med att vi skulle ta ut hundarna en sista gång igår kväll. Detta var vid 20:30. Efter vår promenad och när vi skulle koppla upp hundarna märkte vi att Ericsson saknades. Nu är inte det första gången det händer, tvärtom, Ericsson är en dam som älskar att gräva och filosofera på egen hand när vi är ute. Det konstiga är att vi över huvud taget ej märkt att Ericsson var borta. Vi visste också att hon inte satt efter en hare eller dylikt för då brukar hon ofta ge ifrån sig sina typiska "jaktskall". Hon var helt enkelt gone. Efter ett antal timmar tyckte Madde att hon hörde Ericsson skälla. Hon satte sig i bilen och åkte tvärs över Värmdöleden. Men då lät det från "vår" sida av leden. Vår granne Eleonor hjälpe Madde med sökandet och jag var hemma med Melvin. Efter ett tag ringde Madde hem till mig och berättade att hon på ett ungefär visste vart Ericsson var. Jag hade inte annat val än att ge mig ut och kolla.
På Henriksdalsberget där vi bor sluttar det branta klippor. Jag tog mig, utan skyddlina ner på en sådan klippa. Det verkar som om Ericsson klättrat ned en bit och till slut råkat ramla ner på en avsats - hon befann sig några meter under mig dit jag med mycket om och men lyckats ta mig men det var omöjlig både för hon och för mig att ta oss till varandra. Jag fick ge upp och Madde ringde brandkåren, som tyvärr inte svarade på två timmar. Till slut fick vår granne nog och ringde till en vän som sysslade med bergsklättring. Snäll som han var tog han med sin utrustning och styrde upp mot berget. Efter mycket om och men fick har ner Ericsson, men han höll på att slå ihjäl sig själv på vägen ner med Ericsson i famnen. Han föll säkert sju meter, men med Ericsson i ett stadigt grepp. Han är en stor hjälte!! Hurra! Gissa om Madde fick hjärtat i halsgropen när hon såg vår hjälte stupa ner mot marken. Det var rena turen att inte jag ramlade ner, jag hade dessutom druckit lite vin så jag var rätt varm i kläderna. Vilka dumma saker man gör ibland, men vad gör man inte för tant Ericsson.
Idag har familjen från Kålmården hämtat Lego. Det verkar vara en mycket fin familj och jag är övertygad om att Lego får det bra på deras gård. De har både hästar och kossor - rena paradiset för Lego. Tomt blev det efter honom, minst sagt. Det är en väldigt speciell hund som vi verkligen tagit till oss! Vi saknar dig vännen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar