Hyffsat träningspass på Agdala

Åter styrde vi mot Agdala för att träna vallning på Stefan Engströms trevliga "anläggning". Sari kom nästan samtidigt som oss och lite senare dök Anna med Froy upp. Först och främst vill jag nämna Luma och Maddes träningspass. Luma ser verkligen fin ut i hagen. Hon är lugn och har mycket bra attityd mot fåren. Inga dumheter från hennes sida. Madde börjar även veta hur hon ska röra sig och de börjar få riktigt bra kontakt. Liggkommandot tycker jag fungerar väldigt bra speciellt eftersom Luma börjar bli rejält tänd. Hon håller dessutom bra avstånd när hon "cirkulerar" runt fåren. En annan sak som jag tänkt på är att Luma är lätt att avbryta när träningspassat är slut. Jag har märkt på de kurser jag gått att vissa hundar har svårt att avbryta och gärna vill fortsätta valla när föraren "avslutat" passet. Bra jobbat Madde, det har hänt så otroligt mycket på kort tid.

Så över till min och Kiwis träning. Tyvärr blir det ofta att vi tränar på det vi redan kan. Det är nog avsiktligt från min sida och ett sätt för mig att bygga upp självförtroendet. Jag går lätt ner mig när det börjar strula och har svårt att träna på saker som inte funkar. Det optimala vore självklart att man tränar på det man inte kan. Jag måste verkligen tänka på detta annars är det stor risk att man "fastnar" i utvecklingen. Här kommer jag sammanfatta hur vår träning såg ut denna dag.

Först börjar jag med det som är mindre bra. I inledningen av träningen var jag spänd och ganska nervös. Jag betedde mig inte som jag brukar. Nu blev jag irriterad på Kiwi när hon inte lyssnade och inget funkade. När Sari och Madde påpekade detta blev jag också irriterad. Efter ett tag rann det över och jag blev åter lugn. Nervositeten i början berodde nog på att mina tankar var på VP-tävlingen och jag var rädd för att vissa moment inte skulle sitta. Vid fråndrivningen hamnar vi ofta i en situation där vi rör oss i cirklar. Jag försöker skicka Kiwi mot fårens skallar men då viker de av för mycket åt andra hållet och "cirkeln blir åter sluten". Det är jättesvårt för oss att röra oss framåt i en rak linje. Jag tog upp detta med Anna och hon tipsade mig om att endast jobba i korta rörelser. Om Kiwi går upp för långt mot deras skallan kommer fåren att vika av för mycket. Lyckas vi jobba i korta rörelser påverkas inte fåren lika mycket och det blir lättare att få en rak linje. Kiwi har även en tendens att dra iväg på eget bevåg vid olika tillfällen, t.ex när jag lägger henne för att göra ett hämt. Hon väntar inte på min signal och det kan jag inte acceptera. Hon får absolut inte fortsätta när hon tjuvar och jag kallar alltid tillbaka henne till utgångspositionen.

Så till det som funkade bättre. Framdrivningen är något som jag tycker funkat bra under en lång tid nu. Åtmistone om man ska titta på linjen. Vi rör oss i princip helt rakt utan några större "utsvävningar". Det vi måste jobba med är att undvika att Kiwi kommer för nära fåren, hon har en tendens att göra det med resultatet att fåren kan bli lite väl "springiga". Jag är noga med att lägga henne när hon kommer för nära fåren och hoppas med det att hon med tiden förstår att jag lägger henne ifall hon kommer för nära fåren. Kommandot sakta funkar sällan. Ofta lyssnar hon inte alls på det eller så lägger hon sig. Då försöker jag få upp henne på fötterna igen. Någon gång ser jag att hon slår av på takten, men det kan vara en ren tillfällighet. Hon har nog inte förstått vad kommandot sakta egentligen betyder. Vid tre tillfällen tränade vi på att låta Kiwi ta fåren runt mig och det lyckades varje gång, utan några som helst problem. Vi lyckades även få in fåren i fållan tre gånger och det var inga problem att få ut de. Nu får jag väl erkänna att fåren nog inte hade något emot att gå in i fållan. Men jag rår ju inte för vilka får vi tränar på eftersom jag inte själv kan påverka detta. Jag är glad att vi fick in de i fållan varje gång vi testade. Kiwi beter sig mycket bra när fåren ska ut, hon går så fint efter grindarna och lägger sig lugnt och fint bakom. Fåren blir inte stressade och därför rusar de heller inte ut från fållan. Här är jag helt cool då jag vet att Kiwi inte gör något dumt - än i alla fall.

Vi tränade även några hämt. Utgångarna är lite väl tajta ibland med rätt som det är håller Kiwi ut mycket bra. Det funkar bättre när jag skickar henne höger än vänster. Några gånger stötte Kiwi till fåren så de rörde på sig innan hon kom upp bakom. Som jag tidigare skrev funkade framdrivningen bra.

Dirigeringskommandona höger/vänster sitter hyffsat, speciellt när vi befinner oss i balans. Är jag bakom Kiwi har hon inte lika lätt att förstå, då får jag förstärka med klappen. Jag måste träna mer på höger/vänster från olika positioner. Ligg upprepar jag i det oändliga då Kiwi kan visa tendenser att ignorera detta kommando. Hon känns väldigt "döv" ibland och nästan som att hon visar mig långfingret. Upprepar jag kommandot blir det mer effektivt men jävligt tjatigt i längden. Det är annars lätt att avsluta passen och Kiwi har verkligen förstått vad "tack det räcker" betyder.

Det blev ett rätt långt träningspass där Kiwi verkligen fick jobba hårt. Imorgon åker vi till Lidingö vilket jag ser fram emot. Det var länge sedan vi tränade där.