Allt sedan jag började med agility har träningen fått stö över för tävlandet. I det långa loppet är det ohållbart. Under en månad kanske det blir två träningspass men ibland upp till åtta tävlingsdagar. Vem som helst som tävlar i någon sport inser att det är som att dricka ur ett tomt glas - meningslöst! Jag är dessutom mycket mer noggrann vid träning än tävling. Accepterar inte att Kiwi vare sig hoppar kontaktfält eller går ur/in fel i slalom. Då tar vi om hindret kort och gott. På tävling däremot släpper jag det mesta. Upprepas det gång efter annan blir det lätt en ond cirkel. Man släpper lite, lite varje gång och till slut står man där med en hund som t.ex hoppar kontaktfält. Kiwi är ganska "vek" och känslig på banan och går ner sig totalt om jag höjer rösten. Det kan också räcka med att jag tar om ett hinder för att hon ska "dö". Detta är en av anledningarna till att jag släpper på tävling då jag helt enkelt inte vill att hon förlorar glädjen. Här blir det helt klart en konflikt.
För min del kommer jag inte lägga av med tävlandet utan istället dra ner på tävlandet - det är stor skillnad. Jag tror Madde menade detsamma men hon uttryckte sig lite otydligt. Dessutom kommer nog Madde fokusera mer på Luma och hennes träning den närmaste tiden.Utifrån detta stryker vi oss på tävlingarna i Rättvik och siktar in oss på tävlingarna i Kista istället. Under den tiden kommer jag öka träningsdosen markant och förhoppningsvis kunna gå någon kurs. Vad gäller vallningen är det också något jag måste ta tag i eftersom jag har som mål att få Kiwi godkänd i september efter tävlingarna på Muskö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar