Threadles hit och threadles dit - tvärstopp, tvärvändingar o.s.v. Ofta ser en svensk agilitybana ut så efter att våra domare byggt den. Fick höra idag att det var en bana på Nedansiljans tävlingar som var helt sjuk. Var den byggd så bara för att jävlas, för att vissa tycker det är kul att många ekipage diskar ut sig? Jag tycker att det bara visar att den personen inte ska vara domare. Ibland får man nämligen den uppfattningen att domaren står och hånflinar åt de som diskar sig ochsyftar på att ekipagen är för dåliga - sedan kanske denna domare själv inte tävlat på år och dar.
Det var intressant att få ta del av våra norska och danska "landsmäns" åsikter kring de svenska banorna. Nedan "citat" säger väl en hel del.
”Vad är det med de svenska domarna som hela tiden försöker bygga banor som är svårare och svårare där flytet för hunden försvinner”
”Om jag skulle träna så här mycket threadles med min hund som krävs för att klara av dessa threadles och threadles efter varandra (3-4 i rad) ja, då kommer jag att köra sönder mina hundars framben”
2 kommentarer:
Är det hoppklass 3 i nedansiljan du nämner... Så måste jag som var där och körde den säga att den var kul. Visst, det var ett staket i starten, hinder 2-5, med stoora mellanrum. sen en U-tunnel och så skulle man tråckla tebax, sen slalom.
Banan var enkel att komma ihåg som förare, och hade jag bara lärt Eros tråkling bättre så hade den inte blivit så knölig. Staketvändan vart grymt snygg :)
Men visst, många banor e svååååra, det håller jag med om.
Håller helt med dig Göran. Jag vill ha mer FLYT i banorna! Nu känns det ju som om man mer står still, till och med i klass 1 ibland. och så ska det väl inte vara?
Skicka en kommentar