Efter dagens två lopp var både jag och Madde less. Vi bestämde oss helt sonika för att åka hem och stryka oss i morgondagens lopp. Både Tara och Kiwi har gått dåligt idag och det berodde med stor sannolikhet på att det varit för mycket tävlande med långa dagar. Kiwi raserade oxern så den flög, det såg ut som hon inte orkade lyfta benen tillräckligt. Man såg på hela hunden att något var fel så jag valde att kliva av banan. Tara gick knappt runt idag och såg inte alls lika pigg ut som hon gjort den senaste tiden. Det var helt enkelt snällast mot hundarna att skippa morgondagens lopp. Dessutom har både jag och Madde tappat sugen både för agilityn och allt runt omkring.
Över huvud taget blev inte denna vecka som vi förväntat oss. Det började dock bra eftersom Margareta var snäll och lät oss behålla den husvagnsplats vi fick från början. Vi hade nämligen bytt med henne men då istället hamnat på tok för nära vattnet för Melvins säkerhet. Dessutom fanns det en person i närheten där vi skulle bo som vi absolut inte ville ha i knutarna. Nu, så här i efterhand ångrade vi nästan att vi flyttade vagnen!
Många av våra "goda" agilityvänner bodde i närheten av där vi nu skulle bo och vi såg fram emot en trevlig vecka. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss och vi förstår inte varför! Man kan väl säga så mycket som att man nu har förstått vilka ens "riktiga" vänner är. På ett mycket tydligt sätt har vi nu sett vilka som vill umgås med oss och vilka som inte vill det. Tur att man får upp ögonen någon gång. Detta är något vi aldrig kommer glömma - speciellt en fras från en person vi aldrig trodde skulle slänga ur sig något liknande. Nu vet vi vad vissa går för och ridån går sakta ner!
Det var skönt att lämna denna plats och komma hem igen. Nu riktar jag mina blickar mot de brukshundklubbar som finns i vår närhet och har ännu inte bestämt mig för vilken jag kommer tävla för i framtiden. Jag väljer mellan Stockholm Södra och Lidingö. Madde har redan bestämt sig för Stockholm Södra.
Ps. Ett stort tack vill jag rikta till Åsa och Isabelle Emanuelsson för er support och stöd. Jag vet att det är tack vara Isabelle Madde ens stod ut på dessa tävlingar så pass länge som hon gjorde. Efter att man pratat med Åsa känns allt så mycket bättre. Man får tillbaka självförtroendet och sådana saker. Tack för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar