Vad ett lopp kan göra mycket

Efter första loppet i Knivsta igår hade jag i princip lagt agilityn på hyllan. Jag kände ingen glädje alls och var helt omotiverad. Det märktes verkligen på Kiwi för hon tog hinder helt som hon själv ville. Det var kaos på banan. Mina vänner försökte peppa mig men jag var rätt likgiltig. Dessutom var jag helt säker på att jag inte ville åka och tävla en hel vecka på Fagerstas tävlingar. Efter hoppklassen förändrades mitt tankesätt och jag kände en skön känsla i kroppen. Synd att Kiwi missade slalomingången för vi hade gått in på en bra tid annars och säkert en bra placering. Då hade man väl blivit smått lyriskt, något både jag och Kiwi hade behövt få uppleva.