Vallträningen gick hyffsat bra idag, så bra som det kan gå när man inte tränat mellan kurstillfällena. Idag tränade vi bland annat klappen och Kiwi börjar förstå den ganska bra, hon gör rätt för det mesta. När jag ska skicka upp henne, till låt säga kl 12 utan att använda klappen, då blir det genast svårare. Jag vill gärna gå mot hunden och skicka henne men Mickis vill hellre att jag går närmare djuren och med hjälp av pisken, som en förlängd arm försöka få henne att röra sig till kl 12. Jag har även en förmåga att få fåren klistrade intill mig och jag har lite svårt att jobba med Kiwi på avstånd. Men här känner jag att det börjar släppa. Bara fåren kan låta mig vara ifred - era klistrande åbäken! Liggkommandot funkar inte till 100% då Kiwi inte lägger sig direkt. Här kan det bli mycket bättre, även om det vissa stunder ser helt ok ut. Ingång och utgång till hagen går jättebra. Kiwi gör inga rusningar och går snällt mot grinden när hon får mitt avslutandekommando. Dessutom sköter hon sig exemplariskt utanför hagen när de andra hundrna tränar. Hon ligger så snällt och säger inte ett knysst. Hon är underbar.
Man märker klart och tydligt att vi tränat på saker vi redan behärskar när vi är på Lidingö och andra ställen. På det viset utvecklas man inte på samma sätt som när man tränar in nya moment. Jag brukar jämföra med att det är värdelöst att bara träna in 30 engelska glosor - ingen lär sig engelska språket på det viset. Samma sak är det med vallningens ädla konst. Det är många olika moment som ska sitta innan man kan få sin hund godkänd vallhund. Mickis är en mycket duktig instruktör och en utmärkt pedagog - hon är hela tiden på en när man gör fel - hon engagerar sig på ett sätt som är helt otroligt. Hon öser beröm över en när man gör bra saker. Det känns skönt. Detta ser ut att bli en givande kurs.
Den senaste tiden har det blivit lite vallning på Lidingö. Jag saknar det stället. Gunnel har jag inte träffat på flera veckor så jag hoppas få göra det inom kort. Det är alltid kul att träffa Gunnel och Lotta - de är så hima trevliga bägge två och de har betytt mycket för min och Kiwis utveckling i vallningen. Lidingö - pass upp - snart intar vi ön igen.
Så till det tråkiga. Det var mycket, mycket nära att jag fick ett liknande anfall som för några veckor sedan. Nu vet jag vad det beror på (hypoglykemi) och det ska inte få upprepas igen. Jag är evigt tacksam mot Madde som lyckades få "liv" i mig igen. Vad tusan hade hänt om inte hon var hemma. Frågan är - kommer denna jävla sjukdom ta död på mig? Fan vet! Jag ska i alla fall se till att kämpa mot skiten till sista andetaget.
Hur som helst, idag åker vi till Stockholm södra och tränar lite agility. Vi ska träna boxen och bygga upp en bana med många möjligheter till framförbyten. Det blir ingen dirket kontaktfältsträning idag utan jag skicka bara upp Kiwi på balansen en gång (förhoppningsvis) och är kontaktfäleten och farten bra - så räcker det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar